Förutfattade meningar och ovetskap.
Kategori: Allmänt
Nu vill jag inte vara som alla andra och prata om asylsökande och flyktingboenden bara för att vara en präktig svensk, utan för att erkänna att jag haft fel, mycket jävla fel.
Tycka vad man tycka vill om själva flyktingfrågan men något som är lätt att glömma bort är att dom som behöver fly från sitt hemland på grund av krig också är människor med familjer och vänner, hus och arbeten. Synd om dom tänker många och bara fortsätter vara otacksamma för vad vi har.
Det kunde likaväl varit jag och min familj som behövt fly och lämna allting efter oss, kanske redan mist någon, behöva gå mot en (kanske) säker framtid, komma till ett främmande land och bara vara vilsen.
Det är lätt att blanda ihop vad man själv tycker och vad som är rätt. Är man ovetande så är det svårt att se verkligheten och att se något för vad det är. När allt man lyssnar på är vad alla andra säger och glömmer bort vad man själv tycker. När rätt och fel ligger så nära att man blandar ihop dom och har svårt att se nyanser. Ovetskap skapar hat och hat är aldrig bra.
Nu ska jag inte vara en mes utan faktiskt berätta hur jag sett på det hela. Jag tycker att Sverige tar in för många flyktingar, så många att dom inte har något värde utan bara är en myrstack som vi kan tjärna en bra summa pengar på. Jag tänker att flyktingar, förr eller senare, kommer börja leva i vårt land. Dom kommer börja jobba, gå i skola, börja på förskola, hyra lägenheter och köpa hus. Det kan man tänka som negativt eftersom att det är brist på det mesta i detta landet och det ska inte slösas ett öre. Det är här det spårat ur för mig. Det är här hatet kommer in i bilden. Jag har riktat mig mot flyktingarna, inte direkt mot individer utan i mitt huvud och hat är aldrig bra, hat framkallar mer hat. Vem jag ska vara arg på är Sverige, gubbarna i strykt kostym och tanterna i slickat hår dom som sitter och bestämmer. Men eftersom att min ilska inte kommer ändra på något så väljer jag, jag som är så mån om alla människors lika värde, att skita i det och hitta det positiva i en situation som är positiv för så många andra människor. Jag väljer att öppna upp min lilla, ovetande och förutfattade hjärna och mitt hjärta för dessa människorna, dessa människorna som lika gärna kunde varit jag.
Nu vill jag be om ursäkt för min trångsynthet, jag som tycker att alla människor har lika värde... 😓
Tack för mig, sedan hej
