youdecide.blogg.se

It's so easy to forget, the days are just passing by and we let it happen. We are not reflecting, we are so used to everything, it's all a part of us but what if it all would disappear? What would we do and could we make it without everything? Would we miss what we had and regret not being thankful for it? I think so, yes and it's not fair to people who doesn't have what we have, it's not fair to just take it for granted. 

Everyday you wake up, take 10 seconds to just take it all in and be thankful for still being alive and make the day count. I said earlier today that I wish we had thanksgiving in Sweden, but actually I don't because I don't need an excuse to be thankful, none of us reading this do. And I certainly don't need an excuse to eat too much. 

Let's just all be thankful, every day. Let's try to remember to appreciate every single step and minute that we have in this world and try to make the most out of it. Thanksgiving is just another day of awesomeness. 

"Everyday you wait, is another day you will never get back" 

Tack för mig, hej. 

Tycka vad man tycka vill om själva flyktingfrågan men något som är lätt att glömma bort är att dom som behöver fly från sitt hemland på grund av krig också är människor med familjer och vänner, hus och arbeten. Synd om dom tänker många och bara fortsätter vara otacksamma för vad vi har. 

Det kunde likaväl varit jag och min familj som behövt fly och lämna allting efter oss, kanske redan mist någon, behöva gå mot en (kanske) säker framtid, komma till ett främmande land och bara vara vilsen. 

Det är lätt att blanda ihop vad man själv tycker och vad som är rätt. Är man ovetande så är det svårt att se verkligheten och att se något för vad det är. När allt man lyssnar på är vad alla andra säger och glömmer bort vad man själv tycker. När rätt och fel ligger så nära att man blandar ihop dom och har svårt att se nyanser. Ovetskap skapar hat och hat är aldrig bra. 

Nu ska jag inte vara en mes utan faktiskt berätta hur jag sett på det hela. Jag tycker att Sverige tar in för många flyktingar, så många att dom inte har något värde utan bara är en myrstack som vi kan tjärna en bra summa pengar på. Jag tänker att flyktingar, förr eller senare, kommer börja leva i vårt land. Dom kommer börja jobba, gå i skola, börja på förskola, hyra lägenheter och köpa hus. Det kan man tänka som negativt eftersom att det är brist på det mesta i detta landet och det ska inte slösas ett öre. Det är här det spårat ur för mig. Det är här hatet kommer in i bilden. Jag har riktat mig mot flyktingarna, inte direkt mot individer utan i mitt huvud och hat är aldrig bra, hat framkallar mer hat. Vem jag ska vara arg på är Sverige, gubbarna i strykt kostym och tanterna i slickat hår dom som sitter och bestämmer. Men eftersom att min ilska inte kommer ändra på något så väljer jag, jag som är så mån om alla människors lika värde, att skita i det och hitta det positiva i en situation som är positiv för så många andra människor. Jag väljer att öppna upp min lilla, ovetande och förutfattade hjärna och mitt hjärta för dessa människorna, dessa människorna som lika gärna kunde varit jag. 

 

Nu vill jag be om ursäkt för min trångsynthet, jag som tycker att alla människor har lika värde... 😓

Tack för mig, sedan hej    

At the end of the day it doesn't matter who you are. 

It doesn't matter how cool you are, how popular, what kind of clothes you wear, where you live, how much money you have, what phone you have. At the end of the day that doesn't matter. 

We have all lost our way, we aren't humans, we are animals who fight over a piece of meat. We forget to love one another and instead we only hate. 

It scares me what this world have come to. 

It's unsafe and wrong and so are we.

Tack för mig, hej. 

Just nu är jag där. Vart tog den coola bruden vägen? Hon som älskar musik och konst? Hon som kämpar för rättvisa och jämställdhet? Hon som säger ifrån och står på sig? Hon som prioriterar familjen och kärlek? 

Den sista tiden har jag tappat allt det som gör mig till mig, känt som att livet hela tiden sviker oss och hugger oss i ryggen. Du kan vara världens snällaste och bästa eller kan du vara världens största skit, livet bryr sig inte. Livet hatar dig lika mycket ändå, vem du än är. Det är inte du som väljer vem som ska råka illa ut, om det är du eller din granne. I de fallen, när den känslan kommer så väljer jag att bli nonchalant och arg, istället för att bli ledsen och sårbar. Jag hatar på allt och känner att allt är meningslöst. "Varför vara en bra människa när allt man får är ingenting", "varför ska jag bry mig när ingen annan gör det". Det är inte sådan jag brukar vara men det är sådan jag blir. Jag blir så nonchalant att mitt enda svar till något som borde komma som en chock bara var "jaha". Jag känner att livet har förvirrat bort mig och jag vet inte vad som är viktigt längre. Hemska grejor fortsätter hända och det borde få mig att ta vara på livet mer men det får mig bara att börja undra. Vad är meningen med livet? Vad gör alla människor här när vi ändå inte för något bra med oss? Borde vi inte vara mer varsamma med varandra? Sluta hata på allt och alla? När dom tankarna har snurrat klart i huvudet återgår jag till den jag var innan, trots att jag är så medveten om verkligheten. Vi säger att vi ska ändra på oss men lets face it, människor ändras inte, vi kan inte ändras och vi kommer aldrig göra. Vi kommer fortsätta vara dåliga versioner av oss själva, dåliga, sura versioner som alltid tycker att någon annan är lite bättre eller har lyckats mer i livet. Vi kommer alltid önska en speciell person otrevliga grejor, för att vi gillar den lite mindre än alla andra och vi kommer alltid sukta efter någon annans liv eller vardag, hur lycklig du än är med ditt eget. 

Så, Jag ska försöka hitta mig själv igen, jag ska försöka komma ut ur mitt skal och bli den roliga, halvt positiva och kärleksfulla bitchen som jag är, som jag är född till att vara. Jag ska fokusera på dom positiva grejorna i livet och se allt från den positiva vinkeln. Jag ska komma bort från mitt mörka moln och börja fokusera. Sluta lägga energi på skit och hitta tillbaka till musiken och konsten. Komma bort från teknik och komma ut. Utmana mig själv och ta vara på varenda minut, för i nästan kan det vara försent. Vi ska alla dö en dag, och ska vi ändå dö så kan vi likaväl passa på att göra misstag, prova nya grejor, komma ut ur den bekväma zonen och verkligen utmana oss själv, en dag är allting försent. Att göra misstag och att vara ledsen är endast mänskligt, det är nog det jag måste lära mig. Nu är det fan dags för utmaningar. Jag måste känna att mitt liv har mening, jag måste få tillbaka den goa känslan när jag tänker på livet. Den känslan som får mig att känna mig som den viktigaste, coolaste, mest bad-assiga människan i min värld, den som kommer ändra världen en dag eller den som kommer övervinna allt, med lite felsteg och krokiga vägar. Jag måste känna mig trygg igen. Jag måste känna mig levande och lämna det tunga bakom mig, kanske släppa vissa grejor eller personer som tynger mig. Det är dags för en paus och att ta ett steg bakåt för att sedan kunna börja ta steg framåt, jag har stampat i min grop länge nog nu och det är dags att gå vidare och att börja älska livet igen. 

Håll höjd!

Nu är jag i farten igen. Hela förmiddagar,  dagar, kvällar och nätter går jag runt och tänker på vad som stör mig och vad jag irriterar mig (som fan) på och därför tänkte jag göra en härlig liten lista om det för er. 

Nummer ett på den här listan är antagligen patetism om det redan är ett ord eller inte vet jag inte (jag har inte 'hunnit' googla det ännu) men oberoende av vad det kanske egentligen betyder så handlar det för mig, såklart, om att vara patetisk. Och är det något som jag avskyr så är det patetiska människor, usch. 

Nummero två på denna härliga lista är den där äckliga känslan som uppstår när man lyssnar på en låt och man hör artisten andas, det är så läskigt och geggigt på något sätt, usch. 

Och då var det nummer tre, kvälls bajsa, vem faan har tid för det när man ska sova. Inte jag iaf, men ändå är där en liten korv som bara inte vill stanna kvar tills morgondagen och den ger en inget val, usch. 

FYRA, blondisar. Då menar jag inte bara blondiner utan TRÖGA människor. När jag set eller träffar dom tänker jag 'du är inte ett litet barn längre, det kanske var gulligt att vara lite efter när du var barn men när du är över 20 är det bara PATETISKT, väx för upp för faan', usch.

fem, tjocka människor. Alltså tjocka, inte överviktiga. Allvarligt, vad tänker dom med? Fettet eller? Det kom faktiskt en tid i mitt liv då jag, bara för en sekund, tänkte 'varför inte bara äta, bli fet och ligga i en säng' sen kom jag på att jag skulle behöva hjälp efter kvälls bajset, och jag ser ju faktiskt bra ut, så varför förstöra my pretty face? Men varför göra så med sitt liv, usch. 

S.e.x. Utländska människor, som för övrigt, sakta men säkert, börjar ta över Sverige och det som den svenska mänskligheten byggt upp under miljontals år, vilket för övrigt är typ bidrag till miljö problem och inbrott, men iaf, usch. 

Su, 'duktiga människor' hah, vilket skämt, ni är ju bara för roliga, när ska ni inse att ni också skiter diarré? usch 

Och sist men absolut inte minst, nummero åtta, och det är fis människor. Dom som bara är 'usch och fy'. Sluta tramsa och bete er som folk. Hur PATETISK får man vara? Usch 

Tack för mig, hej, usch.

Alltså, kalla mig galen men hur kan man tro på en Gud? Hur kan man se upp till någon stor när världen är som den är? Hur kan man tro att det finns någon högre kraft när jorden är som 'jorden som 'Gud' glömde'? Hänger ni med på hur jag tänker? 

Jag ska bryta ner det lite till för er som är tröga. 

Många ser upp till 'Gud' eller vad ni vill kalla det, ber och tror att det ska bli en bättre förändring. Jag skulle kalla dom människorna för sådana människor som inte lever i verkligheten eller dom som är rädda för verkliga livet och tror att man kan leva i 'gud' bubblan och visst, det går ju men man måste kunna se världen så som den är och inte bara i glitter och guld. Och jag ska också tillägga att jag inte dömmer dig om du tror på Gud, jag tror inget om dig, jag vet att du är galen. 

Varje dag dör för fan oskyldiga barn, i krig, i svält, i törst, men en Gud finns. Varje dag blir djur misshandlade och slagna till döds, men jag tror på att en högre kraft finns. Varje dag blir också barn och vuxna misshandlade, men jag väljer att se upp till Gud. Alla barn har inte skolor att gå till, mat på bordet eller ett jävla tak över huvudet. Många människor går utan familj och många blir alkoholister och drog missbrukare. Här sitter jag med min iPhone och någonstans i världen dör ett barn.  

Det är förjävligt och orättvist. Det är inte något som jag kan göra något åt, vissa grejer kanske men jag kan inte göra all förändring men inte fan tror jag på Gud eller någon högre kraft. 

Jag väljer att leva i verkligheten och hoppas att den där Gud kan vakna upp någon gång och göra vad den borde. 

Tack så mycket! 

Och då till den delen som nästan gör mig lite irriterad på mig själv att jag alltid måste tänka så, men det är sån jag är. 

Julafton är glädje och kärlek, musik och mat, jultomte och klappar. Men för alla är inte julafton den mysigaste, bästa dagen. För vissa är detta den värsta dagen på hela året. För dom som inte har någon familj och är helt ensamma, det skulle lika gärna kunna vara jag. Eller dom hemlösa, jag vet nog vad du tänker, 'det är deras egna fel, vem bryr sig'. Men kom igen, vi kan inte se allt svart eller vitt, det är 2014 och allting är långt från så enkelt som svart/vitt. 

Så, för att inte gå in på det för mycket och göra dålig stämning (och få mig själv att känna mig extremt bortskämd) så vill jag bara säga en sak, var tacksam om du har familj och en mysig jul, var tacksam och ta inte allt föregivet, ta inte något föregivet. Och ha de hemlösa och de människor utan familj i en liten del av hjärnan och tänk på dom, iaf någon sekund. Och om du inte bryr dig så kan du iaf låtsas, och skämmas lite.

Glad jul! 🎅🎄

2. Jag samlar på flärpar, alltså sådana som man öppnar burkar med. 

3. Jag har typ 2000 av dom hära flärparna, och jag kanske har bidragit med en tretioelftedel av dom, det är bra att ha en stor familj. 

4. Google är mitt liv. 

5. Jag är alltid sen med att upptäcka nya grejer. 

6. Det är det som gör mig cool. 

7. Jag är egentligen en tönt, och det är jag glad för. 

8. Jag har aldrig rökt eller snusat, druckit alkohol eller tagit droger. 

10. Jag är ett stort fan av julen och juletid. 

11. Jag har velat ha en iPhone så länge jag kan minnas och nu jävlar har jag kunnat köpa en och inser att jag aldrig känt mig mer som en idiot än när jag sitter i en folkmassa och nästan varenda en har en likadan telefon som jag har, det skålar vi för. (😖) 

12. Jag gillar pingviner, ugglor, elefanter och giraffer.

13. Jag har massa åsikter. 

14. Jag står alltid för vad jag tycker. 

15. Jag säger ifrån när det inte passar mig, oftast iaf.

16. Jag är lite rädd för läskiga katter. 

17. Jag är inget stort fan av spindlar. 

18. Jag avskyr tjejer, för att som är jobbiga. 

19. Men dom kan också vara jävligt snygga (irriterande) 

20. Jag gillar dyster musik. 

22. Är din låt på min Spotify, då betyder det att du/din musik har tur som är bra nog för att förtjäna det.

23. Jag gillar rättvisa.

24. Jag är för homosexualitet. 

25. Jag är för att alla ska få vara sig själva. 

26. jag blir förbannad när jag ser dom smala skyltdockorna. 

27. Och jag tycker dessutom att "normalt" är när man har lite mer än ben och hud, "fylligt" är fint. 

28. Jag tycker inte att det finns ord såsom 'normal' och 'onormal' för att du är fan inte normal eller onormal du heller. Det finns ingen som är det. 

29. Jag blir också förbannad när någon tycker att det lilla man kan göra eller bidra med inte är tillräckligt och därför låter bli. 

30. Jag menar, om det så räddar ETT liv eller gör det bättre för EN människa eller ETT djur så borde det vara tillräckligt. 

32. Och nu kanske du tycker att det är jag som klagar, men serru, så är det då inte. 

33. Jag är rätt så konstig. 

34. Du ska vara glad för att du slipper leva med min hjärna. 

35. Jag har svårt för att inte tänka på dom som har det svårt. 

36. Och när det väl slår till så blir jag skit ledsen och förbannad, återigen. 

37. Jag tror inte på Gud.

38. Anledningen till det är främst för att, hade det funnits något som Gud så hade världen inte varit så orättvis, och jag kan ju faktiskt inte ta på honom.

39. Jag älskar snälla människor och jag vänliga ansikten. 

41. Och snygga killar, givetvis. 

42. Jag är glad för att jag är jag. 

44. Jag har en jävla styrka och den tar jag vara på för dom som inte är så starka. 

45. Jag gillar ärlighet, ärlighet varar längst och känns alltid bäst. 

46. Man kan påstå att jag gillar tatueringar och att jag alltid har en ny ide. 

48. Jag är allt annat än prydd och 'duktig'. Jag kanske inte snusar och dricker, men jag är stark nog utan det och behöver helt enkelt inte sånt skit. 

49. Ord som jag gillar att uttala 'fel'; lakrits, kaviar, kex, negativ.

50. Jag tror helt allvarligt att jag någon dag kommer förändra världen, iallafall för några person. Och jag antar att 'Gud' bara kan vänta och se helt enkelt. 

Håll höjd. Tack för mig, hej

Jag ska för en gångs skull vara seriös och prata om ett riktigt problem, alkoholister. 

Jag har nu hatat på dom så mycket att det är dags att se det ur en annan synvinkel. När man reflekterar över deras liv så är det svårt att hata på dom även fast jag tycker att deras val i livet kanske inte är det bästa, eller deras val av ställen att vara på är riktigt dåliga. Men jag måste förstå att detta är verkligheten, detta är vissa människors liv och jag måste vara en rättvis medmänniska. 

Tänk att dessa människorna var små barn en gång, små barn med stora drömmar. Tankar om att förändra världen en dag, en vanlig människa med lika mycket livslust som jag har. Kanske en människa som var precis som jag är. 

Har livet verkligen gett dom en ärlig chans? Har det någonsin funnits någon som trott på dom, som trott att dom klarar det? Att dom klarar av livet, någon som varit deras livlina. Många har säkert haft stöd och hjälp av vänner och familj, men vänner och familj som gav upp. Som inte orkade försöka mer. 

Jag tycker att detta är något som samhället borde öppna ögonen för och börja arbeta mot en förändring. Dom som sitter i skiten nu går nog inte att rädda, men dom som är påväg dit, det är dom som vi måste finnas för och hjälpa dom se ljuset i tunneln, inte du och jag utan alla. 

Vi borde inte ens veta vad alkoholproblem och drogproblem betyder, vi borde rädda människor som är påväg ditt innan dom ens är påväg dit. Men många tror att det är ända utvägen, enda chansen till ett "bra" liv, men sanningen är, det är inte ens något liv dom lever. Och jag vet vad ni tänker "dom får skylla sig själva" men är inte det lite själviskt? Många av dom har förlorat allt dom levde för, nu är dom bara levande döda. Det är 2014 och vi borde kommit längre än såhär, men dom är inte vårt problem, eller hur. Varför ska vi bry oss? 

Det finns endast en anledning till att bry sig, tänk om det var du, tänk om det var din bror eller syster, mamma eller pappa, son eller dotter. Det är därför vi ska bry oss, är inte det anledning nog? Skulle du vilja att någon fanns där för dig eller för din familj, när allt ni ser är svart? 

Tack för mig, hej. 

Idag tog jag tillbaka min Facebook för första gången på några månader, inte för att jag saknar det eller är nyfiken på alla andras liv, nej jag har nog med mitt eget, men för den anledningen att dela ett inlägg som delats över femtusen gånger på typ tre dagar och jag var bara tvungen att vara en av dom som delade det vidare. För att läsa inlägget, som handlar om min lillebror (skrivet av våran storebror) och att han varit mobbad och utfryst i hela sin skoltid, och dela vidare gå in på min Facebook vetja, Julia Månsson, det finns väl några stycken men jag är den som ser ut som mig.  Det är dags att saker och ting händer här i vårt land, mobbing borde inte tillåtas, inte i någon form. Och förhoppningsvis är en ljusare framtid påväg för min lillebror. Så fortsätt dela och visa att ni bryr er. ❤️

Bad hair day? Nah

jävlar alltså, idag var en bra hårdag. Bjuder ju för fan till och med på en bild på mig själv, då är det en bra hårdag! 

Tack för mig, hej. 

🐧 Christina Perri


🎈Pink 

💎 Jamie Tworkowski  

Jag vet inte riktigt varför, han är bara cool och grym. Och väldigt ärlig i sina texter. Han känns också som någon som är väldigt rättvis och kämpar för rättvisa och jämställdhet. och han ärrätt så snygg, faktiskt väldigt snygg. Det är allt. 

💖 Sophia Bush

Gud vad tråkigt det är att man inte bara kan gå fram till personer som ser trevliga ut och säga 'vill du bli min vän'. Man kan göra det på Facebook, där finns ingen skam. Bara tryck på 'skicka vänförfrågan' knappen, och om människan i fråga trycker 'nej' kan man bara låtsas som att det aldrig hänt, Gud vad enkelt. 

Men tänk när det går förbi en snygg halvsmutsig kille som man (jag) dräglar efter, vad enkelt det hade varit att säga 'hej, julia var namnet', fast om man (jag) skulle göra så mot alla snyggingar skulle man (jag) hamna på psyket inom, ja, en dag antagligen för jävlar i Gud vad många snygga killar halmstad har att bjuda på. Gud, det är helt otroligt. Om det bara vore enklare att ta kontakt med snyggingarna, men det har Gud sett till att det inte ska vara för enkelt. Jag säger snarare 'varför komplicera livet när man (jag) kan göra det lätt'. Men Gud håller nog inte med mig på den punkten, jag menar han har skapat vattenbrist, när det enklaste hade varit att fixa en rinande bäck. Många tycker nog att Gud är den smartaste på jorden, men det är jag som är, jag hade iaf tänkt på en bäck. Tillbaka till ämnet, istället för att 'vännförfråga' snyggingarna står jag och stirrar och dräglar som ett mongo, men det bjuder jag på. 

Gud, påtal om vatten, eller snarare bäck. Är det bara jag som blir så förfärligt törstig när jag duschar? Och det är ju inte så att det vore något problem när man (jag) står i en stor kran full med vatten, men det känns på något vis mindre mysigt att dricka där. Det är inte så fräscht som från ett rent glas. Men samtidigt som jag står där tänker jag 'jag kan vrida om till iskalt vatten och dricka, för varmt är ju inte lika gott, men då kommer jag få kallt vatten på mig' och hur jag än tänker, och till viss del försöker är det fan ta mig omöjligt att dricka på ett bekvämt sätt, och hela tiden tänker jag på hur ofräscht det är. Så jag lägger snabbt den tanken åt sidan och bara längtar tills jag kan dricka riktigt vatten, från glas som en vanlig människa. 

Men Gud vad många 'gud' och 'jag' i detta inlägg. Men eftersom att det handlar om mig är inte alla 'jag' så konstiga, men 'Gud' däremot, det är konstigt för att vara jag. Ja, Gud vad konstigt. 

Tack för mig, hej och Gud. 🙏

Jag trodde verkligen att det skulle bli en förändändring, ny skola, nya möjligheter. Men i det här fallet är det bara samma tråkiga skit, det ända roliga är musiklektionen en gång i veckan, och jag menar, är det inte musik jag valt? Borde det inte vara mer musik och mindre skit lektioner? Iallafall tycker jag det.

Så vad ska man göra när man snart är 16 år och inte pallar med skolan mer och redan haft det så i minst två år? 

Någon tänker antagligen "kämpa på" men när man är trött på att kämpa, när man gjort det tillräckligt, till ingen nytta egentligen. Och jag har ingen erfarenhet av något och är inte överdrivet bra på något, bara att vara mig själv om det nu räknas. Jag har klarat mig igenom åttan och nian för att jag hade snälla lärare eller något, men jag har knappt lärt mig ett skit. Läst på precis innan provet och sedan snabbt skrivit ner det och sedan glömt det igen. Jag säger inte att jag är värdelös, det vet jag att jag inte är men jag har inte lärt mig något dom två åren som varit värst, dom som jag i stort sett skolkat mig igenom. 

Jag behöver hjälp med det här, råd eller förslag. Jag pallar inte skolan mer. Men jag vill bli någon. Jag vill vara en del av något men hur? 

Tack för mig, hej. 

Ps. Har ni inget annat att säga än att jag borde stanna i skolan så vill jag inte heller veta. 

Idag är en dag då jag ska vara seriös i mitt inlägg, tro det eller ej.😆 

Idag handlar det om att vara tacksam och att uppskatta vad och vilka man har runt omkring sig. Det är viktigt att reflektera över det, varje dag egentligen. 

Varje dag dör barn runt om i världen, och du ditt lilla rövhål gnäller över din iPhone 5 när det finns iPhone 6. Jag köpte en ny telefon för en vecka sen, och skämdes lite för att jag hade en fullt fungerande telefon, men har i typ hela mitt liv önskat efter en iPhone. Och jag är inte den som köper nytt särskilt ofta. Bilar kan köra utan nyckel väldigt bra för det är ju jävligt jobbigt att sätta nyckeln i hålet. Vi köper nytt hela tiden, utan att alltid tänka på det bara för att få bekräftelse eller för att man inte våga vara sig själv. 

Kom igen alltså, lev i nuet, sluta vara som alla andra och var för fan nöjd med det du har, att alltid sträva efter det bästa kommer aldrig göra dig nöjd. 

Ändra på dig och du kommer få ett lyckligare liv, ett mer tacksamt liv. 

Alltså med andra ord, sluta gnälla era rövhål och njut av livet medans du har det. Det finns alltid någon som har det värre. 

Tack för mig, hej.